mylifee

jag har inte suttit vid datan sen i lördags morse, och denna gången har jag faktiskt en andledning till det.

i lördags så mötte jag upp nadja och vi fick springa till bussen, som vi missade. så då gick vi och köpte godis och träffade albin en stund. sen åkte vi in till nordstan. luktade på parfymer, kollade skor och åt. sen tog vi bussen till bergakungen och kollade på "vi hade iallafall tur med vädret, igen" så jävla kul var den. den passade verkligen min humor. det var några gånger när det bara var jag och nadja som skrattade, men vi är ju vi. några klockrena kommentarer var ju bl.a

 "är det din man? han ser ju ut som en potatis" eller "vilket jävla ufo" haha.

sen efter bion så åkte vi hem till mig och hämtade saker, och sen skulle vi gå till emil. men vi hittade aldrig hans hus. han bor ju i ett radhus område, så alla hus ser ju likadana ut så det var ju inte det lättaste. sprang omkring där som dårar ett tag och kollade in i fönster och kollade alla brevlådor, något resultat? nej, blev endast lite förvirrad.

medans jag och nadja stog på radhusområdets parkering och tänkte så åker det förbi en bil på vägen. när den ser oss så börjar den köra mycket långsamt och det ser ut som den håller på och bromsar. när bilen åker förbi hörnet så säger jag till nadja "den vänder och kommer säkert tillbaka" och så var det typ som 1 tyst minut mellan oss, och jag stog och kollade bort där bilen försvann. och plötsligt ser jag ett ljus och självklart så kommer bilen tillbaka. den kör ännu lpngsammare denna gången och jag och nadja får ju panik, så vi springer och gömmer oss bakom ett garage. (var c 1 meter brett och var 5 meter långt) ena stunden trodde jag att bilen skulle försvinna, för det hördes ingenting och inga lampor lös. men helt plötsligt när jag kikar fram bakom garaget så ser jag bilen svänga in på parkeringen, så vi stog helt tysta. bilen kör fram och stannar c 2 meter ifrån mig. det kändes som mitt hjärta satt i halsgropen. obeskrivlig känsla, och det kändes som en evighet. men tillslut så tar jag och nadja sats och springer ut bakom garaget och springet allt vad vi har mellan husen. adrenalinkick typ. vi klarade oss, men vi vågade dock inte gå hem sen eftersom den ända vägen hem till nadja var förbi där bilen varit. men vi smög oss in på en annan väg, och tog modet till oss och sprang över vägen, och när jag precis roppar till nadja "we are safe" så ser jag bara 2 starka lampor bakom mig, och det dyker helt plötsligt upp en bil. den hade fan följt efter oss. vi sprang över gatan och hem till nadjas pappa. och då slutade bilen följa efter oss.

det är alltid jag som råkar ut för massa saker med bilar, snacka om att man får fobier.

efter när vi kom hem till nadja så satt vi och snackade länge om händelsen och sen var vi så trötta efter kvällen att vi somnade bredvid varandra. sen vaknade vi flera gånger under natten och bytte några ord om bilen, ingen kunde släppa det. nadja drömde ju till och med mardrömmar.

sen dagen efter så gick vi upp till önneröd, hade ju innebandy träning fast jag var inte med eftersom jag varit sjuk. satt och tog kort på alla istället. sen efter det fick jag hem och göra iordning mig på 15 minuter. och ni läste inte fel, 15 minuter! sen åkte vi till mormor på kalas. men jag mådde illa, kände mig utsliten och trött så jag låg bara i deras säng hela tiden, och alla gäster behandlade mig som en prinsessa osv. haha


helgen var en bra avslutning av januari, riktigt äventyrlig. jag och nadja gör alltid annorlunda saker, och det är väl därför jag dras till henne så mycket, sólo porque me encanta y su <3